PATRIK LJUNG

berättar om sin väg tillbaka från psykisk ohälsa

Spirit of MAN_Final_Transparent

En i vår serie där vi profilerar en medlem i Spirit of Man triben.


Patrik

"Min tumme darrade när jag slog numret till Martin Tufvesson. Det får bära eller brista, tänkte jag och berättade om min situation"

Patrik berättar om hur sitt första möte med Spirit of Man blev en vändpunkt på sin väg tillbaka från depression.

Sensommaren/hösten 2021 hade jag nått den absoluta botten i min depression och totala inre misär. Med höstlöven virvlade kring vårt hus så stretade jag så sakta fram i min resa tillbaka till livet. En av de avgörande händelser den hösten var mitt möte med Spirit of Man på ett blåsigt men soligt Kullaberg söndagen den 24 oktober.


Jag satt hemma vid köksborden med min halvt urdruckna kaffekopp framför mig. Inom mig hade jag redan fattat beslutet, men det svåra vara att sätta planerna i verket. Jag sträckte mig efter min laptop och surfade än en gång på ”Mansjour Malmö”. Jag hade redan provat flera gånger och visste vid det här laget att de inte fanns någon lokal Malmösektion för den hjälp jag var ute efter. Jag behövde komma ut i sammanhang. Fysiskt. Träffa andra. Jag kände det i hela kroppen, även om det samtidigt var en extremt obekväm tanke.

Personlig utveckling för män

Min blick faller på ett nytt förslag från sökmotorn: ”Spirit of Man”. Jag klickade och började läsa. En organisation för personlig utvecklig för män. Kan det vara för mig?

Det stod: ”Män som ville leva livet fullt ut”. Och de gjorde regelbundna halvdagsvandringar runt om i Skåne där de samtalade kring olika teman. En strimma av hopp väcktes. Jag krånglade upp telefonen ur min bakficka. Med viss tvekan knappade jag in numret. Tummen darrade lätt innan jag till slut tryckte på den gröna knappen.

Ingen behandling mot depression

Martin Tufvesson, en av grundarna svarade glatt. Efter en sekund av tvekan tog jag till orda. Det får bära eller brista.  Martins närvaro i samtalet gav mig ett lugn. Och även om han, en bit in i samtalet, var tydlig med att de inte bedrev någon terapi eller behandling mot depression så tyckte han att jag skulle prova att hänga med. Det kändes rätt. Martin lovade till och med att någon av de andra medlemmarna kunde hämta upp mig.

"Jag ylade ut min ångest"

Efteråt har jag fått veta att Martin var klok nog att kontakta en erfaren och trygg medlem för uppdraget. Ett par dagar senare blev jag upphämtad av Jonas, en av medlemmarna. Jonas anlände i god tid och parkerade nära huset. Han lät mig veta via SMS att jag kunde komma ut när jag var redo, ingen stress. Jag tror än i dag inte att Jonas vet vilka scener som spelades ut i hallen när min älskade Lise-Lott peppade mig att gå medan jag ylade ut min ångest.

"Jag kände mig accepterad"

Jonas lugn när jag väl satte mig i bilen dämpade min oro. Vi hämtade upp ytterligare en medlem på vägen och samtalet mellan dem flöt på. Jag kände mig på något konstigt sätt också accepterad. Jag fick någon fråga då och då och lyckades svara ganska bra, tyckte jag till och med själv. Är detta min vändpunkt, frågade jag mig själv?

Slutdestinationen var Mölle hamn vid foten av Kullens fyr. Glada män med färgglada ryggsäckar och utstickande termosar närmade sig från alla håll. Det fanns något slags självklar värme mellan dem. De hälsade och kramades broderligt. Jag kände en strimma av lättnad, men samtidigt steg en oro inom mig. Dessa män har inga problem i sitt liv, men det har jag. Stora problem!

Click on the link above to collapse this text.

Min blick flackar mellan 17 väldigt vanliga och samtidigt brokiga medelålders män som nu sluter cirkeln. Kanske är detta ingen bra idé, tänker jag. Frågan går runt: ”Varför jag väljer att komma hit i dag”. Jag känner en lättnad när jag hör att jag inte är den enda som brottas med livet. Jag tar ett djupt andetag och delar naket att detta är första gången på ett år som jag är utanför huset. Flera av de andra männen ler och nickar med respekt. Martin hyllar mig som tar detta steg i dag. Min energi stiger och ett leende kommer över även mina läppar. Kanske är jag ändå på rätt väg?

IMG_9392~photo
Kullaberg oct 2021

"De bistod mig både fysiskt och med pepp"

Vandringen på 7 km upp mot Kullabergs fyr och tillbaka var en kolossal fysisk pärs. Min kropp var i chock. Det var galet mycket längre än mina irrfärder mellan sovrum, kök och vardagsrum därhemma. Men den ena vänliga medlemmen efter den andra slöt upp vid min sida och bistod mig både fysiskt och med pepp. Mina känslor och tankar gick åt alla håll. Jag var i extas för att jag var i ett sammanhang där jag var accepterad. Men jag var samtidigt på väg mot fysisk kollaps och visste inte om jag skulle klara mig hela vägen tillbaka. På något sätt klarade jag det, förmodligen med stor hjälp av all frigjord lyckoenergi.

"En viktig del i mitt tillfriskande"

Min stolthet när jag kom hem och mötte Lise-Lott i dörren var total. Vi kramades innerligt och länge. Vi visste båda att något väldigt viktigt hade skett i dag.

Mötet med Martin, Jonas och alla dessa fantastiska män blev en viktig del i mitt tillfriskande. Jag blev snabbt medlem i Spirit of Man och deltog även i en online-kurs om de fyra manliga arketyperna, Kung, Krigare, Älskare och Magiker.


Patrik och Martin

Spirit of Man var långt ifrån den enda nyckeln i mitt tillfrisknande, men mötet och sammanhanget just då var helt avgörande. Jag önskar verkligen att fler män, oavsett om de brottas med ohälsa eller ej, kan få ta del av Spirit of Mans fantastiska verksamhet. Vem vill inte leva livet fullt ut.